publicerad: 2015
träffa
träffa
verb
~de ~t 1 skottet träffade i benet2 möta, råka: hon träffade honom på en fest3 komma fram till, ingå: träffa ett avtal
| Finita former | |
|---|---|
| träffar | presens aktiv |
| träffas | presens passiv |
| träffade | preteritum aktiv |
| träffades | preteritum passiv |
| träffa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att träffa | infinitiv aktiv |
| att träffas | infinitiv passiv |
| har/hade träffat | supinum aktiv |
| har/hade träffats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| träffande | |
| Perfekt particip | |
| en träffad + substantiv | |
| ett träffat + substantiv | |
| den/det/de träffade + substantiv | |
träffa på
• träffa på el. påträffa ngn/ngtInfinita former att träffa på infinitiv aktiv Presens particip påträffande Perfekt particip en påträffad + substantiv ett påträffat + substantiv den/det/de påträffade + substantiv


