publicerad: 2015
trafikkort
traf·ik|kort
substantiv
~et; pl. ~ trafik 2kort
Singular | |
---|---|
ett trafikkort | obestämd form |
ett trafikkorts | obestämd form genitiv |
trafikkortet | bestämd form |
trafikkortets | bestämd form genitiv |
Plural | |
trafikkort | obestämd form |
trafikkorts | obestämd form genitiv |
trafikkorten | bestämd form |
trafikkortens | bestämd form genitiv |