publicerad: 2015
trevare
trev·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. trevarna • försiktig undersökning av möjligheter, försöksballong
Singular | |
---|---|
en trevare | obestämd form |
en trevares | obestämd form genitiv |
trevaren | bestämd form |
trevarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trevare | obestämd form |
trevares | obestämd form genitiv |
trevarna | bestämd form |
trevarnas | bestämd form genitiv |