publicerad: 2015
triumf
triumf
[trium´f]
substantiv
~en ~er • lysande framgång, seger
Singular | |
---|---|
en triumf | obestämd form |
en triumfs | obestämd form genitiv |
triumfen | bestämd form |
triumfens | bestämd form genitiv |
Plural | |
triumfer | obestämd form |
triumfers | obestämd form genitiv |
triumferna | bestämd form |
triumfernas | bestämd form genitiv |