publicerad: 2015
trivialitet
trivi·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er trivial
Singular | |
---|---|
en trivialitet | obestämd form |
en trivialitets | obestämd form genitiv |
trivialiteten | bestämd form |
trivialitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trivialiteter | obestämd form |
trivialiteters | obestämd form genitiv |
trivialiteterna | bestämd form |
trivialiteternas | bestämd form genitiv |