publicerad: 2015
uigur
uigur
[ujgu´r]
substantiv
~en ~er • uigurer ett folk i främst Kina
Singular | |
---|---|
en uigur | obestämd form |
en uigurs | obestämd form genitiv |
uiguren | bestämd form |
uigurens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uigurer | obestämd form |
uigurers | obestämd form genitiv |
uigurerna | bestämd form |
uigurernas | bestämd form genitiv |