SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ungdom
ung·­dom substantiv ~en ~ar knappast pl.; ​livets tidigare del: ​i ungdomen vill man ofta förändra världenung person; alla unga personer: ​ungdomarna ville gå på bio; ​dagens ungdom​ – Nästan alla sammansättn. med ungdoms- hör till ungdom 2.
Singular
en ungdomobestämd form
en ungdomsobestämd form genitiv
ungdomenbestämd form
ungdomensbestämd form genitiv
Plural
ungdomarobestämd form
ungdomarsobestämd form genitiv
ungdomarnabestämd form
ungdomarnasbestämd form genitiv