publicerad: 2015
ungdom
ung·dom
substantiv
~en ~ar 1 knappast pl.; livets tidigare del: i ungdomen vill man ofta förändra världen2 ung person; alla unga personer: ungdomarna ville gå på bio; dagens ungdom – Nästan alla sammansättn. med ungdoms- hör till ungdom 2.
Singular | |
---|---|
en ungdom | obestämd form |
en ungdoms | obestämd form genitiv |
ungdomen | bestämd form |
ungdomens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ungdomar | obestämd form |
ungdomars | obestämd form genitiv |
ungdomarna | bestämd form |
ungdomarnas | bestämd form genitiv |