publicerad: 2015
unionsupplösning
un·ions|upp·lös·ning
substantiv
~en ~ar • unionsupplösningen särsk. om avslutningen av unionen mellan Sverige och Norge 1905
Singular | |
---|---|
en unionsupplösning | obestämd form |
en unionsupplösnings | obestämd form genitiv |
unionsupplösningen | bestämd form |
unionsupplösningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
unionsupplösningar | obestämd form |
unionsupplösningars | obestämd form genitiv |
unionsupplösningarna | bestämd form |
unionsupplösningarnas | bestämd form genitiv |