publicerad: 2015
utbildningsminister
ut·bild·nings|min·ister
substantiv
~n ‑ministrar utbildning minister 1
Singular | |
---|---|
en utbildningsminister | obestämd form |
en utbildningsministers | obestämd form genitiv |
utbildningsministern | bestämd form |
utbildningsministerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
utbildningsministrar | obestämd form |
utbildningsministrars | obestämd form genitiv |
utbildningsministrarna | bestämd form |
utbildningsministrarnas | bestämd form genitiv |