publicerad: 2015
utväxling
ut|växl·ing
substantiv
~en ~ar 1 till utväxla: utväxling av krigsfångar2 överföring av mekanisk rörelse: hög utväxling
Singular | |
---|---|
en utväxling | obestämd form |
en utväxlings | obestämd form genitiv |
utväxlingen | bestämd form |
utväxlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utväxlingar | obestämd form |
utväxlingars | obestämd form genitiv |
utväxlingarna | bestämd form |
utväxlingarnas | bestämd form genitiv |