publicerad: 2015
värdighet
värd·ig·het
substantiv
~en ~er 1 till värdig 12 till värdig 2; (ngt) är under ngns värdighet ngn är för stolt för att befatta sig med3 befattning: höga värdigheter
| Singular | |
|---|---|
| en värdighet | obestämd form |
| en värdighets | obestämd form genitiv |
| värdigheten | bestämd form |
| värdighetens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| värdigheter | obestämd form |
| värdigheters | obestämd form genitiv |
| värdigheterna | bestämd form |
| värdigheternas | bestämd form genitiv |


