publicerad: 2015
värdighet
värd·ig·het
substantiv
~en ~er 1 till värdig 12 till värdig 2; (ngt) är under ngns värdighet ngn är för stolt för att befatta sig med3 befattning: höga värdigheter
Singular | |
---|---|
en värdighet | obestämd form |
en värdighets | obestämd form genitiv |
värdigheten | bestämd form |
värdighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
värdigheter | obestämd form |
värdigheters | obestämd form genitiv |
värdigheterna | bestämd form |
värdigheternas | bestämd form genitiv |