publicerad: 2015
vanvetting
van|vett·ing
substantiv
~en ~ar vanvett
Singular | |
---|---|
en vanvetting | obestämd form |
en vanvettings | obestämd form genitiv |
vanvettingen | bestämd form |
vanvettingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vanvettingar | obestämd form |
vanvettingars | obestämd form genitiv |
vanvettingarna | bestämd form |
vanvettingarnas | bestämd form genitiv |