SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vanvetting
van|­vett·ing substantiv ~en ~ar vanvett
Singular
en vanvettingobestämd form
en vanvettingsobestämd form genitiv
vanvettingenbestämd form
vanvettingensbestämd form genitiv
Plural
vanvettingarobestämd form
vanvettingarsobestämd form genitiv
vanvettingarnabestämd form
vanvettingarnasbestämd form genitiv