publicerad: 2015
vimsighet
vims·ig·het
substantiv
~en ~er vimsig
Singular | |
---|---|
en vimsighet | obestämd form |
en vimsighets | obestämd form genitiv |
vimsigheten | bestämd form |
vimsighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vimsigheter | obestämd form |
vimsigheters | obestämd form genitiv |
vimsigheterna | bestämd form |
vimsigheternas | bestämd form genitiv |