publicerad: 2015
visering
vis·er·ing
substantiv
~en ~ar visera
Singular | |
---|---|
en visering | obestämd form |
en viserings | obestämd form genitiv |
viseringen | bestämd form |
viseringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
viseringar | obestämd form |
viseringars | obestämd form genitiv |
viseringarna | bestämd form |
viseringarnas | bestämd form genitiv |