publicerad: 2015
vrida
vrida
verb
vred, vridit, vriden vridet vridna, pres. vrider • föra i nästan cirkelrörelse; äv. bildl.: vrida nyckeln; vrida politiken åt vänster; vinden vrider vinden ändrar riktning
Finita former | |
---|---|
vrider | presens aktiv |
vrids (vrides) | presens passiv |
vred | preteritum aktiv |
vreds | preteritum passiv |
vrid | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vrida | infinitiv aktiv |
att vridas | infinitiv passiv |
har/hade vridit | supinum aktiv |
har/hade vridits | supinum passiv |
Presens particip | |
vridande | |
Perfekt particip | |
en vriden + substantiv | |
ett vridet + substantiv | |
den/det/de vridna + substantiv |
vrida sig
• vrida den egna kroppen: vrida sig av skratt
Ordform(er)vrida sig
vrida upp
• vrida upp en klocka
Infinita formeratt vrida uppinfinitiv aktivPresens participuppvridandePerfekt participen uppvriden + substantivett uppvridet + substantivden/det/de uppvridna + substantiv