publicerad: 2015
yngel
yngel
[yŋ´el]
substantiv
ynglet; pl. ~, best. pl. ynglen 1 unge av fisk, groddjur el. ormdjur2 ⟨vard., nedsätt.⟩ barn – Alla sammansättn. med yngel- hör till yngel 1.
Singular | |
---|---|
ett yngel | obestämd form |
ett yngels | obestämd form genitiv |
ynglet | bestämd form |
ynglets | bestämd form genitiv |
Plural | |
yngel | obestämd form |
yngels | obestämd form genitiv |
ynglen | bestämd form |
ynglens | bestämd form genitiv |