publicerad: 2015
ättelägg
ätte|lägg
substantiv
~en el. ~et; pl. ~ar el. ~ • ättling ofta son el. dotter
Singular | |
---|---|
en ättelägg (ett ättelägg) | obestämd form |
en ätteläggs (ett ätteläggs) | obestämd form genitiv |
ätteläggen (ättelägget) | bestämd form |
ätteläggens (ätteläggets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
ätteläggar (ättelägg) | obestämd form |
ätteläggars (ätteläggs) | obestämd form genitiv |
ätteläggarna (ätteläggen) | bestämd form |
ätteläggarnas (ätteläggens) | bestämd form genitiv |