publicerad: 2015
ögonspegel
ög·on|spegel
substantiv
~n ‑speglar • ett instrument för undersökning av ögat
Singular | |
---|---|
en ögonspegel | obestämd form |
en ögonspegels | obestämd form genitiv |
ögonspegeln | bestämd form |
ögonspegelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
ögonspeglar | obestämd form |
ögonspeglars | obestämd form genitiv |
ögonspeglarna | bestämd form |
ögonspeglarnas | bestämd form genitiv |