publicerad: 2015
öring
ör·ing
substantiv
~en ~ar • en fisk – I sammansättn. öring-, örings-.
Singular | |
---|---|
en öring | obestämd form |
en örings | obestämd form genitiv |
öringen | bestämd form |
öringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
öringar | obestämd form |
öringars | obestämd form genitiv |
öringarna | bestämd form |
öringarnas | bestämd form genitiv |