publicerad: 2015
förbytas
för·byt·as
verb
förbyttes, förbytts, pres. förbyts • sorgen förbyttes i glädje; bli som förbytt bli helt förändrad
Finita former | |
---|---|
förbyts | presens deponens |
förbyttes | preteritum deponens |
Infinita former | |
att förbytas | infinitiv deponens |
har/hade förbytts | supinum deponens |
Perfekt particip | |
en förbytt + substantiv | |
ett förbytt + substantiv | |
den/det/de förbytta + substantiv |