publicerad: 2015
alruna
al|runa
substantiv
~n ‑runor • en växt
Singular | |
---|---|
en alruna | obestämd form |
en alrunas | obestämd form genitiv |
alrunan | bestämd form |
alrunans | bestämd form genitiv |
Plural | |
alrunor | obestämd form |
alrunors | obestämd form genitiv |
alrunorna | bestämd form |
alrunornas | bestämd form genitiv |