publicerad: 2015
anatema
ana·tema
[‑te`ma el. ‑te´ma]
substantiv
~t ~n • bannlysning, förkastelsedom
Singular | |
---|---|
ett anatema | obestämd form |
ett anatemas | obestämd form genitiv |
anatemat | bestämd form |
anatemats | bestämd form genitiv |
Plural | |
anateman | obestämd form |
anatemans | obestämd form genitiv |
anatemana | bestämd form |
anatemanas | bestämd form genitiv |