publicerad: 2015
anrättning
an|rätt·ning
substantiv
~en ~ar anrätta
Singular | |
---|---|
en anrättning | obestämd form |
en anrättnings | obestämd form genitiv |
anrättningen | bestämd form |
anrättningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
anrättningar | obestämd form |
anrättningars | obestämd form genitiv |
anrättningarna | bestämd form |
anrättningarnas | bestämd form genitiv |