publicerad: 2015
arrendator
ar·rend·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • person som innehar egendom på arrende
Singular | |
---|---|
en arrendator | obestämd form |
en arrendators | obestämd form genitiv |
arrendatorn | bestämd form |
arrendatorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
arrendatorer | obestämd form |
arrendatorers | obestämd form genitiv |
arrendatorerna | bestämd form |
arrendatorernas | bestämd form genitiv |