publicerad: 2015
avrättning
av|rätt·ning
substantiv
~en ~ar avrätta
Singular | |
---|---|
en avrättning | obestämd form |
en avrättnings | obestämd form genitiv |
avrättningen | bestämd form |
avrättningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avrättningar | obestämd form |
avrättningars | obestämd form genitiv |
avrättningarna | bestämd form |
avrättningarnas | bestämd form genitiv |