publicerad: 2015
avsnöra
av|snöra
verb
‑snörde, ‑snört, pres. ‑snör • lösa upp snörknut e.d.: avsnöra el. snöra av ngt
Finita former | |
---|---|
avsnör | presens aktiv |
avsnörs (avsnöres) | presens passiv |
avsnörde | preteritum aktiv |
avsnördes | preteritum passiv |
avsnör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att avsnöra | infinitiv aktiv |
att avsnöras | infinitiv passiv |
har/hade avsnört | supinum aktiv |
har/hade avsnörts | supinum passiv |
Presens particip | |
avsnörande | |
Perfekt particip | |
en avsnörd + substantiv | |
ett avsnört + substantiv | |
den/det/de avsnörda + substantiv |