publicerad: 2015
avsteg
av|steg
substantiv
~et; pl. ~ • avvikelse; förvillelse
Singular | |
---|---|
ett avsteg | obestämd form |
ett avstegs | obestämd form genitiv |
avsteget | bestämd form |
avstegets | bestämd form genitiv |
Plural | |
avsteg | obestämd form |
avstegs | obestämd form genitiv |
avstegen | bestämd form |
avstegens | bestämd form genitiv |