publicerad: 2015
bansträckning
ban|sträck·ning
substantiv
~en ~ar • till sträckning 2 1bana 1
Singular | |
---|---|
en bansträckning | obestämd form |
en bansträcknings | obestämd form genitiv |
bansträckningen | bestämd form |
bansträckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bansträckningar | obestämd form |
bansträckningars | obestämd form genitiv |
bansträckningarna | bestämd form |
bansträckningarnas | bestämd form genitiv |