publicerad: 2015
barnslighet
barns·lig·het
substantiv
~en ~er barnslig
Singular | |
---|---|
en barnslighet | obestämd form |
en barnslighets | obestämd form genitiv |
barnsligheten | bestämd form |
barnslighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
barnsligheter | obestämd form |
barnsligheters | obestämd form genitiv |
barnsligheterna | bestämd form |
barnsligheternas | bestämd form genitiv |