publicerad: 2015
begråta
be·gråta
verb
begrät, begråtit, begråten begråtet begråtna, pres. begråter • gråta över (ofta) ngn som dött
Finita former | |
---|---|
begråter | presens aktiv |
begråts (begråtes) | presens passiv |
begrät | preteritum aktiv |
begräts | preteritum passiv |
begråt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att begråta | infinitiv aktiv |
att begråtas | infinitiv passiv |
har/hade begråtit | supinum aktiv |
har/hade begråtits | supinum passiv |
Presens particip | |
begråtande | |
Perfekt particip | |
en begråten + substantiv | |
ett begråtet + substantiv | |
den/det/de begråtna + substantiv | |
den begråtne + maskulint substantiv |