publicerad: 2015
begråta
be·gråta
verb
begrät, begråtit, begråten begråtet begråtna, pres. begråter • gråta över (ofta) ngn som dött
| Finita former | |
|---|---|
| begråter | presens aktiv |
| begråts (begråtes) | presens passiv |
| begrät | preteritum aktiv |
| begräts | preteritum passiv |
| begråt | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att begråta | infinitiv aktiv |
| att begråtas | infinitiv passiv |
| har/hade begråtit | supinum aktiv |
| har/hade begråtits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| begråtande | |
| Perfekt particip | |
| en begråten + substantiv | |
| ett begråtet + substantiv | |
| den/det/de begråtna + substantiv | |
| den begråtne + maskulint substantiv | |


