publicerad: 2015
beredare
be·red·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. beredarna • matberedare
Singular | |
---|---|
en beredare | obestämd form |
en beredares | obestämd form genitiv |
beredaren | bestämd form |
beredarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beredare | obestämd form |
beredares | obestämd form genitiv |
beredarna | bestämd form |
beredarnas | bestämd form genitiv |