publicerad: 2015
bete
1bete
substantiv
~t ~n 1 plats el. gräs för betande: korna går på bete2 lockmedel som sätts på fiskekrok el. läggs ut för djurfångst – De flesta sammansättn. med betes- hör till 1bete 1.
Singular | |
---|---|
ett bete | obestämd form |
ett betes | obestämd form genitiv |
betet | bestämd form |
betets | bestämd form genitiv |
Plural | |
beten | obestämd form |
betens | obestämd form genitiv |
betena | bestämd form |
betenas | bestämd form genitiv |
2bete
substantiv
~n betar • huggtand t.ex. hos elefant
Singular | |
---|---|
en bete | obestämd form |
en betes | obestämd form genitiv |
beten | bestämd form |
betens | bestämd form genitiv |
Plural | |
betar | obestämd form |
betars | obestämd form genitiv |
betarna | bestämd form |
betarnas | bestämd form genitiv |
3be·te
verb
betedde, betett, pres. beter • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
beter | presens aktiv |
betedde | preteritum aktiv |
bete | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bete | infinitiv aktiv |
har/hade betett | supinum aktiv |
Presens particip | |
beteende |
bete sig
• uppföra sig: bete sig väl; bete sig illaOrdform(er) bete sig