publicerad: 2015
bjällra
bjällra
substantiv
~n bjällror – I sammansättn. bjäller-.
Singular | |
---|---|
en bjällra | obestämd form |
en bjällras | obestämd form genitiv |
bjällran | bestämd form |
bjällrans | bestämd form genitiv |
Plural | |
bjällror | obestämd form |
bjällrors | obestämd form genitiv |
bjällrorna | bestämd form |
bjällrornas | bestämd form genitiv |