publicerad: 2015
blackout
black·out
[bläkao´t]
substantiv
~en ~er • kort medvetslöshet; minneslucka
Singular | |
---|---|
en blackout | obestämd form |
en blackouts | obestämd form genitiv |
blackouten | bestämd form |
blackoutens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blackouter | obestämd form |
blackouters | obestämd form genitiv |
blackouterna | bestämd form |
blackouternas | bestämd form genitiv |