publicerad: 2015
blad
blad
substantiv
~et; pl. ~ 1 en platt grön växtdel; ta bladet från munnen säga sin uppriktiga mening2 tunn, folioliknande del i bok e.d.; tidning: vända blad3 relativt tunn del av ngt t.ex. en paddel – Nästan alla sammansättn. med blad- hör till blad 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett blad | obestämd form |
| ett blads | obestämd form genitiv |
| bladet | bestämd form |
| bladets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| blad | obestämd form |
| blads | obestämd form genitiv |
| bladen | bestämd form |
| bladens | bestämd form genitiv |


