publicerad: 2015
blyhagel
bly|hagel
substantiv
‑haglet; pl. ~, best. pl. ‑haglen • till hagel 2 bly
Singular | |
---|---|
ett blyhagel | obestämd form |
ett blyhagels | obestämd form genitiv |
blyhaglet | bestämd form |
blyhaglets | bestämd form genitiv |
Plural | |
blyhagel | obestämd form |
blyhagels | obestämd form genitiv |
blyhaglen | bestämd form |
blyhaglens | bestämd form genitiv |