SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
briljant
1brilj·­ant [‑an´t el. ‑aŋ´t] substantiv ~en ~er en slipad ädel­sten​ – Alla sammansättn. med briljant- hör till 1briljant.
Singular
en briljantobestämd form
en briljantsobestämd form genitiv
briljantenbestämd form
briljantensbestämd form genitiv
Plural
briljanterobestämd form
briljantersobestämd form genitiv
briljanternabestämd form
briljanternasbestämd form genitiv
2brilj·­ant [‑an´t el. ‑aŋ´t] adjektiv; n. ~, ~a lysande, ut­märkt, förträfflig; ytterst begåvad: ​en briljant analys
Positiv
en briljant + substantiv
ett briljant + substantiv
den/det/de briljanta + substantiv
den briljante + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de briljantare + substantiv
Superlativ
är briljantast
den/det/de briljantaste + substantiv