publicerad: 2015
brylling
bryll·ing
substantiv
~en ~ar • fyrmänning
Singular | |
---|---|
en brylling | obestämd form |
en bryllings | obestämd form genitiv |
bryllingen | bestämd form |
bryllingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bryllingar | obestämd form |
bryllingars | obestämd form genitiv |
bryllingarna | bestämd form |
bryllingarnas | bestämd form genitiv |