publicerad: 2015
ciselering
cisel·er·ing
substantiv
~en ~ar ciselera
Singular | |
---|---|
en ciselering | obestämd form |
en ciselerings | obestämd form genitiv |
ciseleringen | bestämd form |
ciseleringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ciseleringar | obestämd form |
ciseleringars | obestämd form genitiv |
ciseleringarna | bestämd form |
ciseleringarnas | bestämd form genitiv |