publicerad: 2015
dager
dager
[da´ger]
substantiv
~n dagrar • dagsljus; belysning; ljuseffekt
Singular | |
---|---|
en dager | obestämd form |
en dagers | obestämd form genitiv |
dagern | bestämd form |
dagerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
dagrar | obestämd form |
dagrars | obestämd form genitiv |
dagrarna | bestämd form |
dagrarnas | bestämd form genitiv |