publicerad: 2015
doktrin
doktr·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • ⟨polit., mil.⟩ teoretisk el. ensidig lära el. norm
Singular | |
---|---|
en doktrin | obestämd form |
en doktrins | obestämd form genitiv |
doktrinen | bestämd form |
doktrinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
doktriner | obestämd form |
doktriners | obestämd form genitiv |
doktrinerna | bestämd form |
doktrinernas | bestämd form genitiv |