publicerad: 2015
edikt
e·dikt
[edik´t]
substantiv
~et; pl. ~ • påbud el. kungörelse från makthavare
Singular | |
---|---|
ett edikt | obestämd form |
ett edikts | obestämd form genitiv |
ediktet | bestämd form |
ediktets | bestämd form genitiv |
Plural | |
edikt | obestämd form |
edikts | obestämd form genitiv |
edikten | bestämd form |
ediktens | bestämd form genitiv |