publicerad: 2015
släpa
1släpa
substantiv
~n släpor • ett transportredskap
Singular | |
---|---|
en släpa | obestämd form |
en släpas | obestämd form genitiv |
släpan | bestämd form |
släpans | bestämd form genitiv |
Plural | |
släpor | obestämd form |
släpors | obestämd form genitiv |
släporna | bestämd form |
släpornas | bestämd form genitiv |
2släpa
verb
~de ~t • dra efter sig; vidröra underlaget vid förflyttning – De flesta sammansättn. med släp- hör till 2släpa.
Finita former | |
---|---|
släpar | presens aktiv |
släpas | presens passiv |
släpade | preteritum aktiv |
släpades | preteritum passiv |
släpa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att släpa | infinitiv aktiv |
att släpas | infinitiv passiv |
har/hade släpat | supinum aktiv |
har/hade släpats | supinum passiv |
Presens particip | |
släpande | |
Perfekt particip | |
en släpad + substantiv | |
ett släpat + substantiv | |
den/det/de släpade + substantiv |
släpa efter
• vara fördröjd, komma efterInfinita former att släpa efter infinitiv aktiv Presens particip eftersläpande Perfekt particip en eftersläpad + substantiv ett eftersläpat + substantiv den/det/de eftersläpade + substantiv
släpa sig
• med möda ta sig framOrdform(er) släpa sig
släpa ut sig
• bli utarbetadInfinita former att släpa ut sig infinitiv aktiv