publicerad: 2015
enformig
en|form·ig
adjektiv
~t ~a • utan omväxling, tråkig
Positiv | |
---|---|
en enformig + substantiv | |
ett enformigt + substantiv | |
den/det/de enformiga + substantiv | |
den enformige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de enformigare + substantiv | |
Superlativ | |
är enformigast | |
den/det/de enformigaste + substantiv |