publicerad: 2015
extrem
1extr·em
[‑e´m]
adjektiv
~t ~a • ytterlig, ytterst långtgående
Positiv | |
---|---|
en extrem + substantiv | |
ett extremt + substantiv | |
den/det/de extrema + substantiv | |
den extreme + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de extremare + substantiv | |
Superlativ | |
är extremast | |
den/det/de extremaste + substantiv |
2extr·em
[‑e´m]
substantiv
~en ~er • ytterlighet
Singular | |
---|---|
en extrem | obestämd form |
en extrems | obestämd form genitiv |
extremen | bestämd form |
extremens | bestämd form genitiv |
Plural | |
extremer | obestämd form |
extremers | obestämd form genitiv |
extremerna | bestämd form |
extremernas | bestämd form genitiv |