publicerad: 2015
föda
1föda
substantiv
~n • mat – I sammansättn. födo-, ngn gång föd-.
Singular | |
---|---|
en föda | obestämd form |
en födas | obestämd form genitiv |
födan | bestämd form |
födans | bestämd form genitiv |
2föda
verb
födde, fött, född n. fött, pres. föder 1 fortlöpande ge föda2 ge liv åt, framföda
Finita former | |
---|---|
föder | presens aktiv |
föds (födes) | presens passiv |
födde | preteritum aktiv |
föddes | preteritum passiv |
föd | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att föda | infinitiv aktiv |
att födas | infinitiv passiv |
har/hade fött | supinum aktiv |
har/hade fötts | supinum passiv |
Presens particip | |
födande | |
Perfekt particip | |
en född + substantiv | |
ett fött + substantiv | |
den/det/de födda + substantiv | |
den födde + maskulint substantiv |