publicerad: 2015
fördelning
för·del·ning
substantiv
~en ~ar 1 utdelning; spridning: fördelningen av statsrådsposter; en sned fördelning2 högre arméförband i äldre tid – Nästan alla sammansättn. med fördelnings- hör till fördelning 1.
| Singular | |
|---|---|
| en fördelning | obestämd form |
| en fördelnings | obestämd form genitiv |
| fördelningen | bestämd form |
| fördelningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fördelningar | obestämd form |
| fördelningars | obestämd form genitiv |
| fördelningarna | bestämd form |
| fördelningarnas | bestämd form genitiv |


