publicerad: 2015
förege
före|ge
el. åld. före|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger • ange som viktig faktor, påstå
Finita former | |
---|---|
föreger (föregiver) | presens aktiv |
föreges (föregivs, föregives) | presens passiv |
föregav | preteritum aktiv |
föregavs | preteritum passiv |
förege (föregiv) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förege (föregiva) | infinitiv aktiv |
att föreges (föregivas) | infinitiv passiv |
har/hade föregett (föregivit) | supinum aktiv |
har/hade föregetts (föregivits) | supinum passiv |
Presens particip | |
föregivande | |
Perfekt particip | |
en föregiven + substantiv | |
ett föregivet + substantiv | |
den/det/de föregivna + substantiv | |
den föregivne + maskulint substantiv |