publicerad: 2015
författning
för·fatt·ning
substantiv
~en ~ar 1 konstitution, grundlag; rättslig förordning, lag: enligt författningen är Sverige en monarki2 gå i författning (om ngt) vidta åtgärder – Alla sammansättn. med författnings- hör till författning 1.
Singular | |
---|---|
en författning | obestämd form |
en författnings | obestämd form genitiv |
författningen | bestämd form |
författningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
författningar | obestämd form |
författningars | obestämd form genitiv |
författningarna | bestämd form |
författningarnas | bestämd form genitiv |